Det är mycket begagnat för min del
Jag har aldrig ägt en spillarns ny cykel. Nä se, begagnat är det som gällt. Jag minns en av gångerna jag fick en ny. Det var en stor dag. Jag vill minnas att hela kvarteret slöt upp, till och med Almens! Cykeln var guldgul. Det var på den tiden när jag gick från modell flick -till dam. Det var ett kvalitetsmärke och den var fullt utrustad. Dvs den hade både ett fram -och baklyse. I ungefär 20 minuter... brorsan skulle provcykla och givetvis var han tvungen att cykla på bakhjulet. Kloinnnk, jag minns hur det skar i mina öron när baklyset rök. Ahh så arg jag blev. Och ledsen. Jag skulle aldrig ha lånat ut min skatt! Nej jag skulle låst den så fort jag gick ifrån den. Men då hade det ju krävts ett fungerande cykellås förståss...
Min nuvarande cykel är en gammal smårostig DBS. En röd. Att äga en gammal cykel känns präktigt och rejält på nåt sätt. Miljömedvetet om inte annat.
Obs! Bilden är lånad
Och jag minns en röd crescent med fotväxel, dvs en tyngre och en lättare växel. Ända tills jag en regnig dag lyckades cykla in i en stillastående långtradare och hela cykeln demolerades. Och pappa vart väl inte så himla glad. Men då fick jag en ny, ljusblå, treväxlad crescent i konfirmationspresent. Och den höll i flera år.
Du fick ju en moppe iaf
S: Jag vill höra mer om dig och den där långtradaren. Du såg den alltså inte??!
Å: Stämmer. Du fick en ny. Den där lila. Det var märkvärdigt, det togs till och m ett foto på det.
"Jag har aldrig ägt en spillarns ny cykel. Nä se, begagnat är det som gällt. Jag minns en av gångerna jag fick en ny". Hur går detta ihop?
För oss som växt upp i begagnadens kölvatten är "ny" lika med en ny begagnad. Alltså begagnad för någon annan men ny för mig.
