Skrot & korn
Det händer att jag går på loppis ibland. På Gotland var det gott om Loppisar men där gjorde jag inget fynd. För visst är det fynd man gör när man handlar på loppis. Det är väl inte en massa skrot man drar hem va?
Jag tror, beroende på vem man frågar kan man få två olika svar. Frågar jag mig själv har jag gjort ett grymt fynd. Frågar jag pappa blir svaret garanterat detsamma. Min biokompis M, inget snack om att det är ett fynd. Men frågar jag Lena på jobbet skiljer sig med all sannorlikhet svaret åt. Så därför väljer jag att inte berätta om mina inköp för henne. Svårare än så är det inte...
Och nu till något fantastiskt! Under min vistelse på Gotland lärde jag mig se det fina i det fula. Jajjemän. Jag och syrran var och cyklade längs en väg som skulle ta oss till en av sveriges i särklass bästa stränder. Längs den vägen cyklade vi förbi en gård som hade fullt med grejjer på gården. Kort och gott -en skrotgård "Oj, kolla här sa syrran, man kan tro det är våran nära anhörigs gård". Det var allt från gamla husvagnar till gamla stolar. gamla bilar och traktorer till små leksaker. Det slog mig att allt det där gamla järnskrotet var riktigt fint för rost mötte blommor, trädetaljer mötte grönska...
Nu är jag tillbaka från Gotland och nu har jag varit och hälsat på min nära anhörig. Jag har då vandrat omkring på tomten och sett huset och gården med andra ögon och låtit historiens vingslag fått göra intryck. Det blev inte en s.k kulturarvsresa, nej det är att ta i. Jag skulle nog kalla det mera en historisk resa...I början ser man lite modernare skrot, sånt som inte har börjat rosta och sådär. Nåt gammalt oljefat, en skoterpulka utan vindruta, lite fin och fulvirke mm. Vill man sen blicka ännu längre bak i tiden går man bara lite längre bort. Där väntar mera rost i form en gammal traktor av två gamla rostiga BM traktorer. Här har veteranerna fått ett behagligt ställe. En lugn viloplats invid en grässlänt, som sluttar ner mot en å....
Jag tror att min nära anhörig gör som min favorit Nils i "Skrotnisse och hans vänner"; tar dagen som den kommer och lever ett mycket behagligt liv bland en massa skrot. Så kanske det blir för mig oxå. Vem vet. Bertil, eremiten kanske?!
