Det är mycket begagnat för min del


En som jag känner har öppnat en butik. En cykelbutik. Himmel vilken tuffing, öppna en sån affär mitt i vintern!

Jag har aldrig ägt en spillarns ny cykel. Nä se, begagnat är det som gällt. Jag minns en av gångerna jag fick en ny. Det var en stor dag. Jag vill minnas att hela kvarteret slöt upp, till och med Almens! Cykeln var guldgul. Det var på den tiden när jag gick från modell flick -till dam. Det var ett kvalitetsmärke och den var fullt utrustad. Dvs den hade både ett fram -och baklyse. I ungefär 20 minuter... brorsan skulle provcykla och givetvis var han tvungen att cykla på bakhjulet. Kloinnnk, jag minns hur det skar i mina öron när baklyset rök. Ahh så arg jag blev. Och ledsen. Jag skulle aldrig ha lånat ut min skatt!  Nej jag skulle låst den så fort jag gick ifrån den. Men då hade det ju krävts ett fungerande cykellås förståss...

Min nuvarande cykel är en gammal smårostig DBS. En röd.  Att äga en gammal cykel känns präktigt och rejält på nåt sätt. Miljömedvetet om inte annat.





Obs! Bilden är lånad







När smakar en semla som allra bäst







Jag är en sån som kan starta dagen nästan med vad som helst till frukost. Stekt potatis och korv funkar lika bra som en bit av gårdagens tårta som blev över. Idag blev det att starta med en fettisdagsbulle (som jag aldrig annars brukar kalla den).

Det ska vara mycket pudersocker. På locket. Då ser det ut som om det har snöat och då smakar semlan som allra bäst.


Chokladrutor är aldrig fel



Klassiska chokladrutor med cocos på är aldrig fel. Jag brukar följa ett recept som en på mitt förra jobb brukade baka på. Hennes blev små och saftiga, höga och pösiga. Hennes ja...Minns att mammas snarare var tunna, men skurna i stora rutor.

Min gulliga syrra kom förbi mig i måndagskväll när jag var på kurs. Med sig hade hon en korg med kaffe på termos och kladdkakekakor formade till små hjärtan. Det är min syster det! Himmel vad härligt sitta på ett trist 80-talshotellrum med kaffe i platstmugg och gott doppa till det och prata strunt, en helt vanlig måndagkväll.



Snoddas - Kärleksmums - Mockarutor



Det är så trevligt med besök


Alltså jag vet inte om det är ett ålderstecken... Kan vara. Men jag kan inte rå för att jag gillar att titta på de små besöken vi får vid fågelautomaten. Ibland dyker storfräsarna upp! Jag vet inte om det är samma hackspett och ekorre som kommer men jag tror det. Jag intalar mig att de är lite tama, i alla fall ekorren. Eller så har den något fel på sin lilla hörsel.

Jag var förbi syrran i torsdags och provade ut ett par nya solisar. Jag vet vilket märke men inte modell. Men jag tror det var de här (i rött, inte blått. Men de var otroligt snygga i den färgen också).






Åh vad nybakat är gott! Jag tror det blir att dra ihop den där blåbärskakan med nötmaräng idag.

Tjipp!

Kära lilla potatis



Jag lyckas alltid köpa smaksatt creme fraiche. Varför det? Det slutar oftast med att de blir för gamla och man måste kasta. Jag vet som inte riktigt vad jag ska göra med de där färgglada små burkarna...

Jag minns när micron kom till familjen och vi levde på bakad potatis i flera veckor. Klinggg! På 3 minuter var den klar. Den typen av potatis har varit något fint och lyxigt för en potatisnörd som jag. I huvudstan är den väl bortsanerad från alla innekrogar. Men inte i min stad inte. Här är fortfarande en bakad potatis med skagenröra, en baguett med kyckling och orientdressing eller en  tacotallrik gångbart. Herrejösses. Varför inte börja servera Ravioli. På burk. Lika roligt men kanske inte lika gott.

Det bästa


Hon sa den skulle vara den bästa. Absolut bästa. Som jag gick på det! Med dunder och brak köpte jag inte bara produkten, jag köpte den där fjantens säljtrick. Biotherms rengöringskräm för åker snart i sopkorgen! Det enda den har gett mig är exakt det jag inte vill ha. Fuktgivande?...Bah!...å intet.

By the way. Köpte en ny mascara igår. Det var extrapris. Hon bakom disken sa den skulle vara den bästa. Absolut den bästa..


Underverk


Man börjar ju fundera. Fram till idag har jag envisats med att inte göra nåt åt såret i näsan....i flera dagar har jag gått och ojjat mig. Pillat bort och blött. Petat och grimaserat. Idag blev jag tvingad att gå till apoteket och köpa en salva. En speciell näs-svalva. För näs-sår. Damen i kassan tyckte jag gjorde rätt. Den ska tydligen göra underverk.

Jag måste vara den enda i världen som inte ser en hel dammsugare. Den där jättemackapären som brukar få komma fram. Ibland.  Jag drämde fotbladet rätt in i dammsugarhjulet nyss. Skrammel. Ena  hjulet lossnade. Vilken B-kvalitet. Att falla sönder av sig själv, bara sådär. Dammsugaren alltså...

Jag borde läsa en bok istället



Sitter framför datorn med en bit av gårdagens blåbärspaj med en rejäl klick grädde på....Och på foten viftar mina nya skor från Gabor :)

Anette Kullenberg var på TV igår. Hon uppmanade alla bloggare -och läsare: istället för att läsa och/eller skriva en blogg skulle man läsa. Gärna en bok(!) och samtidigt njuta av tystnaden runt i kring, låta tankarna och fantasin virvla iväg....Hon påpekade att i det språk som används idag saknade hon de gamla slanguttrycken som tex "vad gäspar skorpan" som betyder vad är klockan? Det uttrycket hade jag aldrig hört. Men så är jag inte uppväxt i storstan heller. Själv minns jag bara "ge hit en slang med halka" som man sa betydde -en korv med bröd, tack!




Lånad bild från www.fotoakuten.se

V är tillbaka







Jag läste att serien "V" snart är tillbaka. I nyproduktion. Det är på tiden att  det börjar sändas nåt riktigt läbbigt i TV-soffan! Jag minns hur pappa rös när Diana slukade guldhamstern och den gröna fjälliga huden skymtade under hennes rätta jag...

På tal om guldhamster. När jag var liten minns jag att syrran retade mig för att jag gillade att se på Beatrix Potters dansanta små möss...jag tyckte det var bra. Inga repliker. Bara dans och vacker miljö...å andra sidan tyckte jag att hennes meterlånga rader med Kulla Gulla var kvalificerat schwammel.

Nämen!




Dra på trissor! Var det inte en propp i brevlådan idag -igen! Den här gången var det en 6-amperare. Är det ett hemligt tecken eller kan det vara så att någon går och tror att vår postlåda är en återvinningslåda? 

Jag har varit till Göterborg på kurs. Igen. Vid middagen diskuterade vi barnprogram. Alla kursdeltagare, förutom en, var överens om att Hajk var si så där. Det som var roligt var själva dialekten. Tyckte jag i alla fall. Men hur blev det med Bengt Alsterlind och "Tjipp"? Fick hälsningsordet någonsin nåt genomslag? Eller det kanske används än idag..?

Grattis syrran!



Min syster fyller år idag. Det firar vi med att putsa upp den rostfria ugnen och fläkten :)

Vi var och såg Lucas Moodyssons senaste produktion
Mammut igår. Av mig får den 4 av 5 toasters. Det är inte ofta, men det händer att jag går på bio. När jag väl sitter där förundras jag alltid över hur bra allting syns och hörs, och hur kass TV vi har hemma.



Mammut











Det var bättre förr





Jag känner mig speciell. Jag äger nämligen en kobratelefon. En röd. Hur fin och välhållen som helst. Dessvärre är den tappad i golvet så knappen under har sprättat loss. Vet någon om man kan lämna in en kobra på lagning? Var i så fall...?

Jag tycker att förr i tiden var telefonen så okomplicerad. Det var en klar och tydlig signal som hördes när det väl ringde. Rrrrrrrrrring! Telefonerna var rejäla och stationära, inget springa omkring och "vars är luren". Förr var det vanligt att man svarade med efternamnet. Eller telefonnumret. Det tyckte jag var klämmigt. Det kan jag sakna. När man ringde till Lundströms svarade dem bara; "SexaSjua".  Det var gulligt. Alla i byn hade nästan samma nummer, det som skillde var slutsiffrorna.

Min nya mobil visade sig vara en värsting. Första gången jag fick ett samtal, det var brorsan, fick jag be honom lägga på efter avslutat samtal. Jag visste nämligen inte hur man gjorde






Vart är du?


Min rosa förslutningsbara påse är borta. Det är inte bra. På jobbet är det den som kännetecknar att den tillhör just mig. Här hemma har den haft sin givna plats. I lådan till höger om kylskåpet. Den är inte stor, den är mera liten till storleken. Vart kan du vara lilla rosa påse. Har jag glömt dig någonstans?


Vinterväglag



Jag tog mig en svängom idag. Med bilen. Som tur var gick det bra. Mindre bra gick det när syrran drämde rakt in i tandläkarstationen. Med bilen. Pappas :)



Sjulnas_647_182.JPG









Reatrycket

rea.jpg
Det finns rea. Så finns det slutrea. Den senare är lömsk. Två toppar och en pälsväst för 300 kr. Inte för att jag köpte nåt som jag behövde, men det gör detsamma!

Vilken olja är att rekommendera?






Jag varit i Göteborg på utbildning. En kväll fick vi gås till middag. Gås är jag inte alls bekant med. Gås rimmar på mås, det är nog därför. I varje fall, några av mina bordsgrannar var skåningar passade jag på att fråga hur man tillagar Gås [gåós]. Jag fick förklarat att rätten är billig men för att bli riktigt god måste den lagas med omsorg. Och det tar tid. Eller som herren mitt emot sa; "Eiva...paus....För att vara duktig på gås måste man vara riktigt gammal". Jag hummade förstående, för jag fattade ju galoppen direkt . Senare under kvällen sneglade jag in i köket. Det var tre personer i köket som vevade på.  Jag spanade efter gamlingen. Men icket. Ingen av dem jag såg kan ha varit över 35...Så hur smakade då gåsen?


Här om dagen köpte jag Zetas rapsolja på rak flaska. Flaskan är rak, stilren och snygg. Det var väl därför. Tidigare har jag alltid köpt den kurviga flaskan. Men ve och fasa hur den raka smaka. Typ färdighärsknad. Spott och fräs. Den går bort! Men jag tycker det är svårt att navigera i oljedjungeln. Hur ska man göra, ska man gå efter design, pris (illa men det gör jag ofta) eller vad?




Små egenheter


Helgens råkade-bara-höra på en av stadens matvarubutiker:

Han. Less på att gå omkring och dra fötterna efter sig på Coop. Hon, ivrig på att få mycket i korgen för en så billig peng som möjligt. Vid rotsakerna är måttet rågat. Han "...men alltså, kan vi inte bara äta lök till middag. Vi har mycket av den, den är jäkulskt billig och den är god".


Min svägerska är lite kul. Hon har små gulliga egenheter för sig. När hon äter tacos måste hon smula ner ett hårt tacoskal i köttfärsen...för att sedan stoppa allt i ett mjukt tortillabröd! Och min kompis, hon sänker ner godisnappar av gelé i en kopp med hett vatten. Där i får de sen sakta smälta. Goijsigt tycker hon. Onödigt överskattat tycker jag :)



 


Julen är kvar


Här och där ser man att julen fortfarande är kvar. Här var det ja. Jag har inte tagit bort all jul. Jag tycker min stora vita julstjärna bara är sååå snygg. Men nu har jag i alla fall plockat bort och samlat det som var kvar på en gemensam plats! När det åker ner i julkartongen vet jag inte. Det kan bli i morgon, övermorgon eller.... jag är inte den som är präktig och stoppar undan saker på direkten. Märkligt det där, bland är det som att bortplockningen ska mogna fram.

Snart kommer det att bli ett nytt klirr i kassan. Riksbanken har tagit fram en ny 1-krona. Titta så fin den blir/är. Men visst är det nåt knepigt med kungens näsa. Har de inte gjort den alldelens för stor?










Man bör ha lite koll


Jag är inte den som håller mig uppdaterad på biohimlen. När lokaltidningen visar den aktuella biolistan står jag bara som ett fån och ser ut som en fågelholk.  I stort sett aldrig har jag hört talas om filmerna som är poppis eller på G. Sagan om Ringen-eran har jag koll på, men det var ju nåt år sedan nu...två år, tre?

Ikväll visar TV en dokumentär om Brigitte Bardot. Den ser jag verkligen fram emot. Det är inte så många av de gamla skönheterna som forfarande är aktiva. Hennes look är bara så snygg, den skulle funka lika bra idag som den gjorde då.  Jag tycker att hon nu på äldre dar påminner om min kompis mamma. I alla fall på rösten.



Min systers musikfreak till man brukar se till så jag hålls någolunda microskopiskt uppdaterad på musikhimlen. För några år sedan spelade han Maximilian Hecker. Lyssna. Så vansinnigt bra!



Israel, December 2007




Jag och mina nya vantar!



Mina nya Lovikkavantar höll mig varm i dagens -20 gradiga promenad. Marianne heter hon som varit flink i fingrarna och stickat. Jag kände mig så fin där jag gick, särskilt i kombination med näbbstövlarna! Det är min skrivglada kompis i Gävle som tipsat mig om dem. Tack för det Anna-Carin!

Jag måste också meddela att Brysselkex-gåtan är löst. Ni vet favoritkakorna som väntade på kontoret en morgon :) Det visade sig att det var min kusins sambo som skänkt mig en vänlig tanke och överraskat. Tack snälla Hjördis!








( Underbart med ett par flång nya Lovikka. Vanten som luktar sparktävling nedför Konsumbacken och varma vårdagar nere på stugan! )



Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0