En dag av glädje
Man kan knappt tro att det är sant, men idag blev jag faster till en liten ♥ Lydia ♥ .
Beskedet kom med MSN, vilket är lika med en bild på underverket! Hon verkade så liten, så liten, så näpen och så söt. I skrivandets stund kom jag på att jag har glömt att fråga föräldrarna om hon har någon grop i hakan :) Det tror Maria i alla fall.
Men. Som om det inte vore nog. När jag kom till kontoret på morron var det ett litet folie paket på skrivbordet. På paketet satt det fastklistrat en lapp med meddelandet: "Hoppas brysselkexen faller i din smak". Det måste jag säga. Det gjorde dem! De var i särklass bland de godaste jag smakat. Men vem är bagaren? Vem har fattat vinken att kakorna är mina favoriter och vem orkar förpacka och sedan skriva meddelande för att sedan leverera? Snälla, ge dig till känna så jag får tacka... och kanske få receptet.
Lite glädje skänkte även min aktiva insats kring att avlägsna den propp, en sån där vanlig 10-ampers säkring, som legat och skramlat i postlådan (som är av metall) ett helt år ungefär.
God Jul!
Jag har fått ledighetsfrossa. Det låser sig när jag ska tänka på jobbet. Jag har för böveln ojobbat ett par dagar innan jag får julledigt... I varje fall så ska jag meddela att ledigheten sprider ringar på vattnet. Bloggen kommer att vara nedlagd under obestämd tid. Nu kommer det en tid då jag ska ägna mig åt släkt och vänner, åt julmat och julgodis, åt långa sovmorgnar och frukost på säng.
♥ God Jul på er allihopa ♥
Pappa. Jag tycker inte om dadlar! Jag sa godis, inte frukt (eller vad nu då en dadel tillhör för nåt).
Vilken vansinnigt spännande jul
I går kom det på tal om vilken julrätt som är den viktigaste på julbordet. Jag läste att denna julen har Kevin, Idolvinnaren, visat vart skåpet ska stå. I år kommer de flesta vara het på kallgröten, på Ris à la Maltan. Gröten är topptippad men det är den inte hos oss. Här är vi skinknördar. Rund och fin, med mycket griljering tack :)
I vanlig ordning har jag tjuvätit julmat sedan en lång tid tillbaka. Ja, jag erkänner. Jag älskar julmat. Även när det inte passar in i sammanhanget!
Bästa julklappen
Vi har världens bästa julklapp som väntar. I Sofias lilla mage ligger en liten bebis. Om det går som det är tänkt kommer den i början av januari.
Som vi längtar....!
Nedräkning
Det är den 17 december idag. Nedräkningen har startat. Det är bara en vecka kvar till dopparedan. Och varför inte passa på att ta hatten av och hylla sånt man annars aldrig skulle hylla. Först ut borde nog Ragnar Dahlberg ha varit men honom skrev jag ju om igår. Näe, det här känns mera rätt. Min första hyllning går till Sophia Loren. Kvinnan som har (hade) allt jag inte har. Grattis!
Färdigtränat
Så där ja. Nu är det färdigtränat för Ragnar Dahlberg. I alla fall i TV-rutan!
Min välandsade svåger lade fram ett önskemål om fler bilder på bloggen. Klart jag ska ha det!
Det har skramlat till i brevlådan
Igår kom också årets första julkort. Det är alltid lika spännande att se vem som är först ut. Tack Åsa m familj för det fina kortet, och för den sega tomtegubben som var häftad fast.
Ps! Till mina kusiner. Ni som gjort som vi och inte skickat några, ni kan väl lämna en hälsning här :)
Att vinka är ett fint avsked
När man åker hem kommer han alltid ut på bron och vinkar hejdå. Han ser då alltid så gullig ut. Farmor brukade vinka från fönstret. Hon vinkade länge, ändå tills man passerat den stora granen vid vägen.
**
Min pappa informerar
Dom är verkligen behagliga. Lätt att dra på. Lätt att ta av. En optimal sko för den late. Passar mig perrrrrrrfekt!
Julmusik
Vi har pratat julmusik på jobbet och vilken julsång som är den bästa. Det visade sig vara ett mycket lämpligt samtalsämne. Anna sjunger i kör så hon trimmar gärna stämbanden med Gläns över sjö och strand. Själv kan jag ryckas med av den när Åke Cato och Sven Melanders sjunger om julskinkan som har rymt.
Jul är ju förväntningarnas tid. En liten julfågel viskade att The Hives och Cyndi Lauper har spelat in en julsång tillsammans. Den sången har nu dunsat in på min önskelista. Glasvegas har skippat det här med bjällerklang, de har åkt till fladdermusens land (obs. det rimmar) och spelat in en julsingel. Man tackar. Nu är Olas klapp given! Här om året släppte min syster en julskiva "En jul med Åsa". Jag undar hur hon tänkte. Var det en tillfällighet eller gör hon som stjärnorna, smyger fram en singel när man minst anar?
Efterlyser recept på julkarra
Sparsam och tankspridd
Bah! Idag var det någon som kallade mig för sniko. Okej, visst kan jag var sparsam men sniko.....Inte nu men förr var jag snål. Jag vet. Jag skäms. En gång blev jag utskälld av frissan då jag erkände att jag använde ett Pokemon-schampo från ÖB. Min hårbotten kliade och flagade nåt så vansinnigt, det var faktiskt riktigt illa där ett tag. Men jag tyckte schampot var riktigt bra, det luktade ju gott.
Just det Ja! Min syrra berättade igår (eller när det då var) att hon var i Metro. I tidningen Metro. Men vad gjorde hon där? Gick hon till atack mot någon? Efterlyste hon mera drag? Att vara glömsk har sina sidor. Ibland kan det faktiskt vara riktigt trevligt att vara glömsk. Som igår. Då fick jag besked om att nu hade mitt paket från postorderfirman kommit. En dörrmatta som jag beställt för evigheter sedan och som jag mer eller mindre hade glömt bort.
1:a advent
Min väggalmenacka påminner om att på söndad är det första advent. Dags att tända första ljuset! Hur i hela fridens kan det vara första advent redan? Jag har inte hunnit med, jag är fortfarande nån stans i början av november. Ungefär. Jag har alltid ambitioner med adventen. Som sedan rinner ut i sanden. Men skam den som ger sig. Det är bara att ta tag, hugga i och stå på. Vila får man göra sen.
Det var länge sedan jag hade en snygg adventsstake. Men nu har jag en. Snygg, stilren och kritandes vit, inget bjäfs med mossa och små giftiga svampar i plast.
Det blir en blå gran i år. Jag tror det blir fint. Blott är flott!
Blir ibland så konfundersam
Bomber och granater. Nu har det hänt. Igen! Vid halv sex i morse gick en säkring. Det blixtrade till när jag tände brolampan och i samma stund blev kylen tyst. Att det än en gång gått en säkring gör mig väldigt konfundersam. Jag som inte alls förstår mig på det där med el. Jag tycker att jag är JÄTTE noggrann med att släcka tända ljus. Och JÄTTE duktig på att välja lågenergiare istället för vanliga. Varför kan det då inte lysa när man vill att det ska lysa. Vissa säger att det kan vara nåt med nån kabel. Kan stämma men jag ställer mig misstänksam mot allt . Och alla.
I pappas guldgruva (=vind) hängde mina gamla näbbisar och dinglade. Jag har sett att de är på modet igen (visst har jag) Någon tyckte de var vansinnigt lejda. Inte jag. Nu ska här börja användas. Heja Böle!
Dans
Vissa har en pappa som är negerkung. Vissa en danskung. Som min. Han brukar säga att det finns några oskrivna när det gäller dans. Ett. Kör inte över de andra paren. Två. Säg tack efter dansen. Det finns några tackars själar som skulle behöva gå danskurs. Jag är en av dem. Jag vill också vara duktig på att dansa. Varför satsade jag inte på det?
Det finns en dans som brukar kallas för världens lättaste dans; Merengue. Den dansen sägs vara särskilt kul eftersom musiken är medryckande och rytmen så enkel. I princip är det bara att gå, gå,gå, gå med flexade knän, lite bredbent -och med gungande höfter. Hur lätt vs snyggt lät inte det?
Nostalgi på decimetern
Gångstilarna varierar
Det händer att jag sitter och spanar på människor som promenerar förbi mitt köksfönster. Gångstilarna varierar, den ena tar långa kliv, ungefär som min syrra och den andra korta. Någon går framåtlutat, ungefär som Lasse och någon har fullt sjå med att hålla koll på dinglande reflexer.
Jag har en farbror vars gångstil man kan känna igen på en kilometer. Han är nämligen en aning hjulbent. Sådär charmigt hjulbent. Enligt min far så blev Cowboysarna det när dom satt på hästen för mycket. Då lät det troligt, nu vet jag inte om pappas teori håller men, men. Han är så gullig min farbror, han kan nämligen avlägga speciell tid bara för att vi ska få lyssna till berättelser av skilda slag. För tillfället ligger han inne på lasarettet. Jag hälsade på honom igår och det var just den där gångstilen som gjorde att jag direkt hittade igen honom. Samtliga inlagda bär ju som bekant likadana kläder...
Fredag idag. Man tackar!
Smakfulla minnen
Barndomsvännen kom förbi igår. Innan hon kom slog det mig att jag inte hade lyckats köpa hem något gott. Det är ju helg och då brukar jag alltid bli sådär godissugen. Rastlöst sugen, som en osalig ande ungefär. Men som tur var hade jag kvar en påse blandgodis från mitt näst senaste utlandsbesök; en påse med finskt godis.
Blandningen innehöll bland annat en sort som smakade kola. Mjuk och len smörkola. När jag sen gick och lade mig tänkte jag mer på vad den där kolakarran egentligen smakade. Den smakade röd tomteklubba. Men inte bara det. Den smakade barndom, den smakade hälsa på kusiner och farmor, den smakade besvikelse eftersom beställningen av en BLÅ tomteklubba i de flesta fallen blev en röd pga "rättvisa". Den smakade Amazon med varm vinyl och syskonbråk i baksätet.
.
Lite snö piggar upp
Äldsta brorsan går inte på det där med julpynt. Han mernar att det räcker med en Alladin-ask på bordet. Den är ju röd!
Multiverktyg
Jag vet att ♥ Min mamma ♥ tyckte att elvispen var världens bästa uppfinning. Personligen är osthyveln, denna oansenliga lilla rackare till multiverktyg, en riktigt favorit. Förutom till osten funkar den perfekt som slickepott, degskrapa, stek -och tårtspade, smörkniv och rivjärn.
Det var verkligen onödigt att jag läste ett inlägg i en blogg, i vilken hon rekommenderade en enkel osthyvel till fötterna istället för klassisk medicinsk fotvård. "Dra den enkelt över hälen så kommer det flamsor av huden med". ..... My god. Blir nästan svimfärdig när jag tänker på det....
