Gångstilarna varierar
Det händer att jag sitter och spanar på människor som promenerar förbi mitt köksfönster. Gångstilarna varierar, den ena tar långa kliv, ungefär som min syrra och den andra korta. Någon går framåtlutat, ungefär som Lasse och någon har fullt sjå med att hålla koll på dinglande reflexer.
Jag har en farbror vars gångstil man kan känna igen på en kilometer. Han är nämligen en aning hjulbent. Sådär charmigt hjulbent. Enligt min far så blev Cowboysarna det när dom satt på hästen för mycket. Då lät det troligt, nu vet jag inte om pappas teori håller men, men. Han är så gullig min farbror, han kan nämligen avlägga speciell tid bara för att vi ska få lyssna till berättelser av skilda slag. För tillfället ligger han inne på lasarettet. Jag hälsade på honom igår och det var just den där gångstilen som gjorde att jag direkt hittade igen honom. Samtliga inlagda bär ju som bekant likadana kläder...
Fredag idag. Man tackar!
