brysselkex

Jag har brutit en av mina principer och spelat golf! 

Jag trodde det här med att svinga en klubba var enkelt och lätt.  Fram till igår alltså.  Gårdagens golfrunda gick inge vidare.  Efter att ha fått en sisådär 50 stycken instruktioner i allt mellan himmel och jord fick min lärares :)  kritisk blick mig så okoncentrerad och nervös.

Jag är övertygad om att golf är jättekul, alltså när man kan det och när man spelar bra. Min lärare tyckte gårdagens golf var jättekul. Det säger väl allt.

Visst är det godare med chokladbollar av den mindre dimensionen. Inte såna stora som golfbollar.

Hej mina kära läsare,

Vi har äntligen skaffat oss ett fadderbarn. Det blev ett barn från Indien, en pojke med ett vackert namn.  Det känns riktigt spännande men framför allt bra.  I samma veva som vi bestämde oss för det, inhandlades tre stycken pelargoner av sorten Mårbacka. Men gu nåde....de åkte ut lika fort!

Så här på bloggens dryga 1-års dag tänkte jag att jag skulle passa på att ta en lång rast nu när det är så mycket annat som händer. Jag behöver också  fylla på med inspiriation. Jag hoppas det så småningom ska börja klia i skrivarfingrarna, men....

Nu är det i alla fall påsk -och det är lördag. Då får man äta godis. Istället för frukost blir det att botanisera i påskägget. Gu så trevligt.

Glad Påsk!

Jag försökte se det fina när jag cyklade tvärs genom stan denna morgon kl 06.30. Det är inte så lätt när det som göms i snö kommer upp i tö "pling, pling".

Min nästäppa har blivit bättre men smaken är inte tillbaka. Inte till hundra.  Luktreceptorerna ligger då och sover!  Igår tyckte jag det luktade surt. Väldigt tydligt surt. Men nä, där hade jag fel. Det luktade bränt enligt alla andra.

Och jag som vill ha fullt med pellisar i hallen i sommar. Men...! Pelargoner ger mig snuva, och nästäppa. Fast jag har ju hört att det ska finnas så fina nässprayer nu för tiden...

Äntligen!

Nu har klockorna vridits fram och sommartiden är här. Kroggästerna tappade en timme på dansgolvet och nattsköterskorna tjänade en. ...Det är nu jag börjar längta efter blommor och grönskande gräs. Och färskpotatis.

På jobbet pratar vi ofta mat. Jag vet inte varför men det kan vara de gånger när det annars råder risk för att bli knäppt tyst i lunchrummet. Här om dagen avslöjade Ulf att han brukar blanda kapris i lingonsylten när han äter palt. Okej. Låt gå tyckte vi övriga. Ulf kommer nämligen från södra sverige, då blir det lätt att vi andra har nåt slags överseende med det.
Jag minns första gången Anders avslöjade att varje jul har hans familj kokt Ekorre!! på julbordet. Först trodde jag han svamlade. Men det gjorde han inte.  Nu för tiden känns det inte lika konstigt det där med ekorren. Man vänjer sig när man hört det några gånger.

Tack och hej. Ekorrpastej.

Ändå som skönt att melodifestivalyran är över. Carolin kom tvåa så jag är nöjd.

Jag kom att tänka på hur vi fnissade åt farmor när hon åt sin apelsin. Trots att den var gammal och övermogen grimaserade hon nåt så vansinnigt på grund av att hon tyckte den  var sur. I samma veva låg vi kusiner i diket och mumsade på surblad och gnagade på rabarberstänger.

Igår skottade vi fram utegrillen och lade på några välmarinerade köttbitar. Vi var alla överens om att det smakade sommar och att man längtar efter den.




Jag hittade en klämmig bärbar grill i rosa på nätet som jag tycker påminner om en liten gris. Den skulle göra sig riktigt bra i det sommargröna gräset. Vad jag förstod ligger priset endast på överkomliga 250 kr. Grillen finns även i svart, men det är ju inte lika roligt.


Caroline var klart bäst i går och hennes turkosa stövlar var riktigt snygga!

Ibland måste något gammalt rensas ut för att istället göra plats för nånting nytt. Min gamla stereo med oranga detaljer och dubbla (?) kasettdäck förstod jag mig aldrig på. Ljudet var inte det bästa heller. Nu har den fått ställa sig i skramvrån och vila.  Istället har vi fått en högblank stereopjäs i svart med en rejäl subwofer till. Att den har små blåa lampor i sig, såna där som ser framtidsaktiga ut gör saken mycket, mycket bättre. Ikväll ska vi kräma på den här. Himmel så bra, särskilt när det drar till på refrängen med ett "ååååh wwwheee åååååååå..."

Idag blev det fyra mini-plopps till efterrätt. För oss smågodisälskare är plopps minibitar i påse perfekt. Man tar bara precis så många man behöver...Mmm, underbart med ljus choklad och krämig kolafyllning inuti. 

Jag har berättat  om mina godisvanor för Åke på jobbet. Åke är en sån som nyttjar lunchen för träning, åker Vasaloppet och så. Han sa att jag måste få ett stopp på ovanan. Som ett alternativ skulle jag gnaga på ett äpple istället. Men det sa han nog bara för att hans pappa odlat västeråsgurka och drivit ett äppelmusteri.

Ibland kan jag mumla åt mig själv. Som igår när jag vittjade postlådan. "..Mäh, 2 dm reklam..inget annat intressant.....Är ÖB-bladet för sjuttielfte gången i farten. Har inte Elgiganten sålt slut alla TV apparater som de rear?...ser jag ut att vara den som vill ha reklam från Eurosko?".

Nu för tiden är handskrivna brev hårdvaluta. Alltså handskriven text med penna, på brevpapper och i kuvert. Förr i tiden hade man brevvänner, men dem tappade jag bort för länge sedan... Min syster är bra på att skicka små kort. Det känns som att hon aldrig "ger upp". Hon skickar små handskrivna överraskningar då och då. Jag tror hon använder en speciell bläckpenna när hon skriver, men jag är inte säker.

När jag var ca 10 år skulle vår klass börja brevväxla med en klass i tyskland. Vi blev alla tilldelade var sin brevkompis. Jag fick en kille. Han hette Jörgen. Sattler i efternamnet...ah, vilken lycka, jag tyckte hans namn lät sååååå spännande. Det kan också ha varit det där uggle-u:et, ni vet han stavade med ett tyskt Ö. Det är märkligt, att det där lilla speciella kan bli så stort ibland. I alla fall för mig. Jag inledde brevväxlingen. Minns att jag fick hjälp av min syster. Hjälp och hjälp, hon dikterade nog hela brevet. "My name is....I live in the North of Sweden...bla bli blo". Sist av allt ploppade jag ned ett foto av mig själv. Jag ville ju få ett av honom. Så jag kunde ha honom nära. Vi skulle ju bli så bra kompisar. For ever typ.

Spänningen gick över när jag fick svar. Om det var handstilen, språket eller om det var det bilden som gjorde det kommer jag inte ihåg. Jag tror det blev två brev. Totalt. I skrivandets stund undrar jag faktiskt vad Jörgen gör idag... har han kvar sin undulat?


Håkan Hellström menar att kärlek är ett brev som skickats tusen gånger. Kanske är det så. Lyssna här!