Jag missade våffeldagen
Ibland börjar man fundera över saker och ting, också över sig själv. Här om dagen läste jag att Kenya befinner sig i nationell kris, att mer än 5,6 miljoner människor i landet svälter! Vad gör jag åt det? Ska jag vara ärlig, så rent ingenting. Jag är passiv. Jag vet, det är verkligen illa. De gånger jag stoppat en slant i någons sparbössa på stan räknas inte. Nu i skrivandets stund tror jag att jag ska skippa våfflorna och istället ägna mig åt att läsa in mig på hur man kan bidra. Så får det bli. Något måste göras. Och det bums. (Pssst. Syrran, du kan ju höra av dig om du vill haka på).
Jag gräddade några våfflor på våffeldagen i farmor Bedas gamla våffeljärn. Det blir så himla goda våfflor i den.
Kanske ett fadderbarn?
Fadderbarn är en jättebra idé, jag och sonen är inne på vårt andra barn sedan starten för tiotalet år sedan. Lite från oss betyder mycket för dem.
Kersti vad fint. Vilken organisation?
Vi går via Barnfonden, skänker 200 kr/mån samt lite extra till jul och i samband med barnets födelsedag. Man kan även ge ekonomiska bidrag/gåvor som gagnar hela barnbyn om man vill. Allt sköts via autogiro, barnfonden håller koll på födelsedatum mm. bara man meddelar dem. Plättlätt! Foton, teckningar och kontinuerliga rapporter om hur det går för barnet dimper ner i brevlådan regelbundet. Även du/ni kan skicka brev/presenter om ni vill, dock inte för exklusiva prylar av hänsyn till övriga barn i byn samt risk för postplundring efter vägen. Läs mer på www.barnfonden.se
Jag har också ett fadderbarn sedan ca sju år tillbaka i Burkina Faso. Han heter Abdou och det är också via barnfonden.
Tack för tipset Johanna :)
