Något handskrivet, ja tack!
Ibland kan jag mumla åt mig själv. Som igår när jag vittjade postlådan. "..Mäh, 2 dm reklam..inget annat intressant.....Är ÖB-bladet för sjuttielfte gången i farten. Har inte Elgiganten sålt slut alla TV apparater som de rear?...ser jag ut att vara den som vill ha reklam från Eurosko?".
Nu för tiden är handskrivna brev hårdvaluta. Alltså handskriven text med penna, på brevpapper och i kuvert. Förr i tiden hade man brevvänner, men dem tappade jag bort för länge sedan... Min syster är bra på att skicka små kort. Det känns som att hon aldrig "ger upp". Hon skickar små handskrivna överraskningar då och då. Jag tror hon använder en speciell bläckpenna när hon skriver, men jag är inte säker.
När jag var ca 10 år skulle vår klass börja brevväxla med en klass i tyskland. Vi blev alla tilldelade var sin brevkompis. Jag fick en kille. Han hette Jörgen. Sattler i efternamnet...ah, vilken lycka, jag tyckte hans namn lät sååååå spännande. Det kan också ha varit det där uggle-u:et, ni vet han stavade med ett tyskt Ö. Det är märkligt, att det där lilla speciella kan bli så stort ibland. I alla fall för mig. Jag inledde brevväxlingen. Minns att jag fick hjälp av min syster. Hjälp och hjälp, hon dikterade nog hela brevet. "My name is....I live in the North of Sweden...bla bli blo". Sist av allt ploppade jag ned ett foto av mig själv. Jag ville ju få ett av honom. Så jag kunde ha honom nära. Vi skulle ju bli så bra kompisar. For ever typ.
Spänningen gick över när jag fick svar. Om det var handstilen, språket eller om det var det bilden som gjorde det kommer jag inte ihåg. Jag tror det blev två brev. Totalt. I skrivandets stund undrar jag faktiskt vad Jörgen gör idag... har han kvar sin undulat?
Håkan Hellström menar att kärlek är ett brev som skickats tusen gånger. Kanske är det så. Lyssna här!
Nu för tiden är handskrivna brev hårdvaluta. Alltså handskriven text med penna, på brevpapper och i kuvert. Förr i tiden hade man brevvänner, men dem tappade jag bort för länge sedan... Min syster är bra på att skicka små kort. Det känns som att hon aldrig "ger upp". Hon skickar små handskrivna överraskningar då och då. Jag tror hon använder en speciell bläckpenna när hon skriver, men jag är inte säker.
När jag var ca 10 år skulle vår klass börja brevväxla med en klass i tyskland. Vi blev alla tilldelade var sin brevkompis. Jag fick en kille. Han hette Jörgen. Sattler i efternamnet...ah, vilken lycka, jag tyckte hans namn lät sååååå spännande. Det kan också ha varit det där uggle-u:et, ni vet han stavade med ett tyskt Ö. Det är märkligt, att det där lilla speciella kan bli så stort ibland. I alla fall för mig. Jag inledde brevväxlingen. Minns att jag fick hjälp av min syster. Hjälp och hjälp, hon dikterade nog hela brevet. "My name is....I live in the North of Sweden...bla bli blo". Sist av allt ploppade jag ned ett foto av mig själv. Jag ville ju få ett av honom. Så jag kunde ha honom nära. Vi skulle ju bli så bra kompisar. For ever typ.
Spänningen gick över när jag fick svar. Om det var handstilen, språket eller om det var det bilden som gjorde det kommer jag inte ihåg. Jag tror det blev två brev. Totalt. I skrivandets stund undrar jag faktiskt vad Jörgen gör idag... har han kvar sin undulat?
Håkan Hellström menar att kärlek är ett brev som skickats tusen gånger. Kanske är det så. Lyssna här!
Det är mycket begagnat för min del
En som jag känner har öppnat en butik. En cykelbutik. Himmel vilken tuffing, öppna en sån affär mitt i vintern!
Jag har aldrig ägt en spillarns ny cykel. Nä se, begagnat är det som gällt. Jag minns en av gångerna jag fick en ny. Det var en stor dag. Jag vill minnas att hela kvarteret slöt upp, till och med Almens! Cykeln var guldgul. Det var på den tiden när jag gick från modell flick -till dam. Det var ett kvalitetsmärke och den var fullt utrustad. Dvs den hade både ett fram -och baklyse. I ungefär 20 minuter... brorsan skulle provcykla och givetvis var han tvungen att cykla på bakhjulet. Kloinnnk, jag minns hur det skar i mina öron när baklyset rök. Ahh så arg jag blev. Och ledsen. Jag skulle aldrig ha lånat ut min skatt! Nej jag skulle låst den så fort jag gick ifrån den. Men då hade det ju krävts ett fungerande cykellås förståss...
Min nuvarande cykel är en gammal smårostig DBS. En röd. Att äga en gammal cykel känns präktigt och rejält på nåt sätt. Miljömedvetet om inte annat.
Jag har aldrig ägt en spillarns ny cykel. Nä se, begagnat är det som gällt. Jag minns en av gångerna jag fick en ny. Det var en stor dag. Jag vill minnas att hela kvarteret slöt upp, till och med Almens! Cykeln var guldgul. Det var på den tiden när jag gick från modell flick -till dam. Det var ett kvalitetsmärke och den var fullt utrustad. Dvs den hade både ett fram -och baklyse. I ungefär 20 minuter... brorsan skulle provcykla och givetvis var han tvungen att cykla på bakhjulet. Kloinnnk, jag minns hur det skar i mina öron när baklyset rök. Ahh så arg jag blev. Och ledsen. Jag skulle aldrig ha lånat ut min skatt! Nej jag skulle låst den så fort jag gick ifrån den. Men då hade det ju krävts ett fungerande cykellås förståss...
Min nuvarande cykel är en gammal smårostig DBS. En röd. Att äga en gammal cykel känns präktigt och rejält på nåt sätt. Miljömedvetet om inte annat.
Obs! Bilden är lånad
När smakar en semla som allra bäst
Jag är en sån som kan starta dagen nästan med vad som helst till frukost. Stekt potatis och korv funkar lika bra som en bit av gårdagens tårta som blev över. Idag blev det att starta med en fettisdagsbulle (som jag aldrig annars brukar kalla den).
Det ska vara mycket pudersocker. På locket. Då ser det ut som om det har snöat och då smakar semlan som allra bäst.
Chokladrutor är aldrig fel
Klassiska chokladrutor med cocos på är aldrig fel. Jag brukar följa ett recept som en på mitt förra jobb brukade baka på. Hennes blev små och saftiga, höga och pösiga. Hennes ja...Minns att mammas snarare var tunna, men skurna i stora rutor.
Min gulliga syrra kom förbi mig i måndagskväll när jag var på kurs. Med sig hade hon en korg med kaffe på termos och kladdkakekakor formade till små hjärtan. Det är min syster det! Himmel vad härligt sitta på ett trist 80-talshotellrum med kaffe i platstmugg och gott doppa till det och prata strunt, en helt vanlig måndagkväll.
Min gulliga syrra kom förbi mig i måndagskväll när jag var på kurs. Med sig hade hon en korg med kaffe på termos och kladdkakekakor formade till små hjärtan. Det är min syster det! Himmel vad härligt sitta på ett trist 80-talshotellrum med kaffe i platstmugg och gott doppa till det och prata strunt, en helt vanlig måndagkväll.
Det är så trevligt med besök
Alltså jag vet inte om det är ett ålderstecken... Kan vara. Men jag kan inte rå för att jag gillar att titta på de små besöken vi får vid fågelautomaten. Ibland dyker storfräsarna upp! Jag vet inte om det är samma hackspett och ekorre som kommer men jag tror det. Jag intalar mig att de är lite tama, i alla fall ekorren. Eller så har den något fel på sin lilla hörsel.
Jag var förbi syrran i torsdags och provade ut ett par nya solisar. Jag vet vilket märke men inte modell. Men jag tror det var de här (i rött, inte blått. Men de var otroligt snygga i den färgen också).
Åh vad nybakat är gott! Jag tror det blir att dra ihop den där blåbärskakan med nötmaräng idag.
Tjipp!
Jag var förbi syrran i torsdags och provade ut ett par nya solisar. Jag vet vilket märke men inte modell. Men jag tror det var de här (i rött, inte blått. Men de var otroligt snygga i den färgen också).
Åh vad nybakat är gott! Jag tror det blir att dra ihop den där blåbärskakan med nötmaräng idag.
Tjipp!
Kära lilla potatis
Jag lyckas alltid köpa smaksatt creme fraiche. Varför det? Det slutar oftast med att de blir för gamla och man måste kasta. Jag vet som inte riktigt vad jag ska göra med de där färgglada små burkarna...
Jag minns när micron kom till familjen och vi levde på bakad potatis i flera veckor. Klinggg! På 3 minuter var den klar. Den typen av potatis har varit något fint och lyxigt för en potatisnörd som jag. I huvudstan är den väl bortsanerad från alla innekrogar. Men inte i min stad inte. Här är fortfarande en bakad potatis med skagenröra, en baguett med kyckling och orientdressing eller en tacotallrik gångbart. Herrejösses. Varför inte börja servera Ravioli. På burk. Lika roligt men kanske inte lika gott.
Det bästa
Hon sa den skulle vara den bästa. Absolut bästa. Som jag gick på det! Med dunder och brak köpte jag inte bara produkten, jag köpte den där fjantens säljtrick. Biotherms rengöringskräm för åker snart i sopkorgen! Det enda den har gett mig är exakt det jag inte vill ha. Fuktgivande?...Bah!...å intet.
By the way. Köpte en ny mascara igår. Det var extrapris. Hon bakom disken sa den skulle vara den bästa. Absolut den bästa..
Underverk
Man börjar ju fundera. Fram till idag har jag envisats med att inte göra nåt åt såret i näsan....i flera dagar har jag gått och ojjat mig. Pillat bort och blött. Petat och grimaserat. Idag blev jag tvingad att gå till apoteket och köpa en salva. En speciell näs-svalva. För näs-sår. Damen i kassan tyckte jag gjorde rätt. Den ska tydligen göra underverk.
Jag måste vara den enda i världen som inte ser en hel dammsugare. Den där jättemackapären som brukar få komma fram. Ibland. Jag drämde fotbladet rätt in i dammsugarhjulet nyss. Skrammel. Ena hjulet lossnade. Vilken B-kvalitet. Att falla sönder av sig själv, bara sådär. Dammsugaren alltså...
Jag borde läsa en bok istället
Sitter framför datorn med en bit av gårdagens blåbärspaj med en rejäl klick grädde på....Och på foten viftar mina nya skor från Gabor :)
Anette Kullenberg var på TV igår. Hon uppmanade alla bloggare -och läsare: istället för att läsa och/eller skriva en blogg skulle man läsa. Gärna en bok(!) och samtidigt njuta av tystnaden runt i kring, låta tankarna och fantasin virvla iväg....Hon påpekade att i det språk som används idag saknade hon de gamla slanguttrycken som tex "vad gäspar skorpan" som betyder vad är klockan? Det uttrycket hade jag aldrig hört. Men så är jag inte uppväxt i storstan heller. Själv minns jag bara "ge hit en slang med halka" som man sa betydde -en korv med bröd, tack!
Anette Kullenberg var på TV igår. Hon uppmanade alla bloggare -och läsare: istället för att läsa och/eller skriva en blogg skulle man läsa. Gärna en bok(!) och samtidigt njuta av tystnaden runt i kring, låta tankarna och fantasin virvla iväg....Hon påpekade att i det språk som används idag saknade hon de gamla slanguttrycken som tex "vad gäspar skorpan" som betyder vad är klockan? Det uttrycket hade jag aldrig hört. Men så är jag inte uppväxt i storstan heller. Själv minns jag bara "ge hit en slang med halka" som man sa betydde -en korv med bröd, tack!
Lånad bild från www.fotoakuten.se
V är tillbaka
Jag läste att serien "V" snart är tillbaka. I nyproduktion. Det är på tiden att det börjar sändas nåt riktigt läbbigt i TV-soffan! Jag minns hur pappa rös när Diana slukade guldhamstern och den gröna fjälliga huden skymtade under hennes rätta jag...
På tal om guldhamster. När jag var liten minns jag att syrran retade mig för att jag gillade att se på Beatrix Potters dansanta små möss...jag tyckte det var bra. Inga repliker. Bara dans och vacker miljö...å andra sidan tyckte jag att hennes meterlånga rader med Kulla Gulla var kvalificerat schwammel.
Nämen!
Dra på trissor! Var det inte en propp i brevlådan idag -igen! Den här gången var det en 6-amperare. Är det ett hemligt tecken eller kan det vara så att någon går och tror att vår postlåda är en återvinningslåda?
Jag har varit till Göterborg på kurs. Igen. Vid middagen diskuterade vi barnprogram. Alla kursdeltagare, förutom en, var överens om att Hajk var si så där. Det som var roligt var själva dialekten. Tyckte jag i alla fall. Men hur blev det med Bengt Alsterlind och "Tjipp"? Fick hälsningsordet någonsin nåt genomslag? Eller det kanske används än idag..?
