Att flyga
Vips så flög mitt intresse för fåglar sin kos...
Hej å hå, trampa på
De verkar ha så trevligt tillsammans. Tror minsann jag ska ansluta....
Jordgetingar
Min fot värker och gör ont.
Vi har fått några nya kompisar i trädgårn. Ingen förvarning. Inget flyttkort eller så....
Jag skulle bara vispa om lite i komposten.
Och tydligen orsakade jag vibrationer i marken när jag
Så från ingenstans. En jordgeting. Flera jordgetingar.
Det är tydligen en myt att de ska vara våran "farligaste" sort av getingar.
Jag röstar för att den ska vara kvar. Myten.
För en vanlig geting kan man ju finta bort. Eller springa ifrån. Dom här, dom fick syn och gick till ren och skär attack.
Ibland blir det så konstigt
Det är inte varje dag jag kör en rullator genom stan. Det gjorde jag igår. Faster, rullatorns ägare, hade glömt den på ett ställe så jag fick i uppdrag att hämta -och återlämna. Jag fann ingen ledig parkering i närheten av där hon bor så jag fick parka bil(eländet) en bra bit bort. Stolt och rak i ryggen rullade rullatorn och jag mot faster.
Det blev lite konstigt när jag passerade stadens stora Ica-affär. Ut från affären kom en tant/dam i övre medelåldern. Ca 60 år skulle jag gissa. Helt plötsligt blev situationen knepig. Det visade sig att denna tant/dam hade på sig en likadan blus som jag. Samma färger, samma mönster, och någolunda samma snitt.
Där stod vi några sekunder och såg på varann. Damen och jag. Damen och damen. Tanterna.
Ibland undrar man ju om det är en mening med allt. Och det kanske det är. Men snälla, inte i det här fallet va...
Ikea Haparanda
Det är något visst med Ikea. Det är inte helt enkelt att bara åka och handla. Det finns många kriterier att ta hänsyn till. Förutom handlingslista bör man särskilt tänka på:
* Sockernivån i blodet. Se till så nivån aldrig sjunker lägre än till oj nu skulle det suttit fint med en läkerol eller nåt att suga på... För låg nivå skapar trötthet samt känsla av att vilja ge upp.
* Ingen mobiltelefon. Mycket viktigt. Personlig ringsignal; du tappar fokus -och blir vilse i pannkakan.
* Språk och dialekt. Prata gärna på ett språk ingen kan eller känner igen, då kan ingen heller höra att du kommer från grannbyn eller samma stad. Du har ju inte åkt till Ikea för att träffa en massa bekanta.
* Klädsel. Gärna en skön byxa och färgglad foppatoffel. Så du smidigt smälter in bland resten av besökarna. Att fundera på att klä sig i en praktisk magväska är i nuläget alltför starkt. Men det kommer. Minns vad jag har sagt.
Lärdomar
Därefter. Fras, fras...knyckla till, knyckla till....sno, sno tillbak.....microhörsel, microkänsel. Vet inte hur jag vill ha det. Jag sätter mig upp i sängen och ger upp. Som så många gånger förut inser jag att jag inte kan somna om. Det är bara fyra timmar kvar till morgon. Så onödigt hålla på och stressa upp sig för att vakna. Dumt. Skitdumt. Jag blir så trött av det.
En sak lärde jag mig idag. Människor behöver inte vara som de verkar -ibland är de roligare :)
En sjöman älskar...
Tummen upp. Nu ska vi ut på stugan!
Pappa körde dit. Men oj så sakta det gick. "Man är ju pensionär, då behöver man inte ha bråttom..."
Det gick betydligt fortare på vägen hem. Då var det jag som satt vi rodret.
"Men är hä növändit å dra på, hä snägg ju så myche..." (Det sitter en 15 hp motor på båten)
Små fötter sätter också spår
Ibland kommer tiden och minnena inte bara ikapp mig. När jag var liten fick jag ett par svarta träskor med kurbitsmålning på. Jag kände mig så fin i mina nya klackeskor. En gång när vi åkte båt, långt långt ut till en av våra fina skärgårdsöar gick jag dumt nog, i land med mina nyinköpta träskor. För att inte skada skorna eller mig själv tog jag av mig dem och parkerade dem på en av klipporna. Har ingen hittat och tagit hem dem står de nog fortfarande kvar där än idag. Det händer att jag får höra hur slarvig jag var. Pappa brukar nämna det nån gång om sänder. Samma om den nyinköpta sovsäcken -av äkta anddun och av märket Caravan - som jag blev avstulen mitt på blanka ljusa dagen, på T-banan i huvudstaden....och om hur jag tillagade Hawaiigryta av älgfilén - en kalvfilé!
Min äldsta bror hade nyligen tagit körkortet och ville ju så låna gubbens bil för att fara ut en sväng. En hydraulslang hade gått sönder på Amazonen så han fick tydliga order om att "du använder inte bromsen annat än att det gäller ett människoliv..."
Vi fick också stränga order av vår då arbetströtta fyrbarnsfar om att "Anpassa.., anpassa.." när vi övningskörde. Än idag förstår ingen vad vi skulle anpassa för eller mot.
Jag minns också hur arg min syrra blev när jag skrämde henne mitt under pågående dammsugning. Jag skulle aldrig ha gömt mig i hennes rum den gången. För jag fick mig värsta laveten, rakt över skallen. Det slutade med att vi bägge grät. Hon av rädsla, jag av smärta.
Fredag
Se så de lilla livet arbetar. Full rulle, hela tiden. Hämtar eller lämnar det något? Eller både och?
Idag är det fredag och det är lika med helg. Och imorrn är det sovmorgon. Underbara sovmorgon...!
Det pratas i P1
Idag är jag nöjd. Jag kom ihåg att lyssna på P1 (Maria, jag lovar att jag ska bli bättre på att lyssna på P1) och dagens sommarpratare Mia och Klara. Alltså de måste vara sveriges i särklass roligaste humor-duo. Förutom att de sommarpratade om "allvar" i programmet tog de upp det här med att älta. Ni vet när det är kaos i huvudet och man maler samma tankar om och om igen utan att man kommer fram till något smart. Receptet heter lev i nuet. Okej, men de menade att leva i nuet är numera lika vanligt som en 14 åring som går på museeum varje helg.
Jag hoppas ni har träffat de olika karaktärerna i radioprogrammet Roll-On. Om inte, kolla in en av karaktärerna här som under sina A-kasseperioder jobbar extra som tatuerarare. Eller så går ni in på P3 ´s humorarkiv och träffar någon annan. Varför inte formgjutna Roll on-mannen, som för övrigt påminner om en bekant, en f.d kommunanställd.
Lätt som en plätt
Förutom att min pappa är bra på att dansa är han en duktig berättare. Det är alltid intressant att lyssna på hans historier från förr. Den senaste handlade om den frisör som var verksam i i pappas hemby, och om denne som av en händelse råkade klippa bort en av från byns mer eftertraktade kvinnorkarlars stolthet -en polisong. Och om hur frisören bara fortsatte klippa, som om inget hade hänt.
Dagens låtlista:
Mats Rådberg-Den vita duvan
Stefan Borsch - Vid En Liten Fiskehamn
Lasse Stefanz - Du Försvann Som En Vind
Matz Bladhs - Ljus och värme
Sven Ingvars - Sommar och sol
Thorleifs - Halva mitt hjärta
Ingemar Nordströms - Just a gigolo
Roland Cedermark - Beatrice
Christina Lindbergs - Vid flodens strand
Fernandoz - Dina ögon svarar Ja
Sten och Stanley - Tusen tack för alla dessa år
Pappa, Trio me Bumba finns nog bara på LP
Du åkte hem utan klippmaskinen
Ja när ska vi gå ut och dansa?
Nej, jag tror inte ungdomarna går på Folkan
Absolut att du kan kasta kasettbanden
Förkylningstider
Det blev kräftor ute till havs igår. Det varma och fina vädret kom som på beställning. Vi lade ut efter lunch. Skeppare var min väninnas man. Deras båt är av det större slaget. För er som inte vet, tänk er en husvagn med propeller istället för hjul. På vattnet istället för på rull. Jag la märke till att alla som var på sjön den här dagen hade klätt sig efter vädret. Det var skira, tunna sommartyger som fladdrade för vinden. Det fanns ett undantag. Jag. Försedd med pannband och fleece, strumpor och filt försökte jag hålla värmen. Nu sitter jag här, med thekoppen i högsta hugg. Har en svag förhoppning om att théet ska kunna lösa upp allt snor, som det just nu känns som att jag har skallen fullt av. Jag känner mig mer förkyld och febrig idag än igår. "Just som man trodde det var över..". Japp, precis så var det. Är det.
Jag har spekulerat med mig själv och kommit fram till följande. Antingen var det lömsk-draget, väderomslaget eller kå´ål-vattne som gjorde att förkylningen på nytt tog fart. Min pappa skulle gissa det förstnämnda. För han och det lömska lömsk-draget är som en historia för sig. Men nu när jag tänker efter. Det kan väl inte ha varit den där hostande mannen jag mötte på den aktuella jättemässan härmodagen?. Det var en herre i övre medelåldern, med skägg och glasögon som -just när han passerade mig -hostade rakt ut!! Men snälla människa tänkte jag. Huhh...jag vill inte tänka på det nåt mer för ju mer jag tänker på det -ju vedervärdigare känns det.
Huset har haft en vakthund här i helgen. Hon har vaktat riktigt bra. Iof har det väl inte funnits nåt att vakta men hon förtjänar absolut en bild. Visst är hon gullat med sina små läderlappsöron :)
** SOOKIE **
Vakthund
Efter natt kommer dag
Ibland undrar jag om saker och ting bara händer. Är det tur eller otur -eller ren och skär klantighet?
För att dämpa
Kort därefter. Skulle ju bara tvärt vattna blommorna i trädgården. Vanligtvis sker det med hjälp av en vattenkanna men just idag skulle jag vara lindrig. Jag tog trädgårslangen (..som inom snar framtid är upplindad på en speciell slanghållare jag äntligen lyckats införskaffa). Jag har tagit slang och munstycke med mig och gått en bit bort, skruvat på kranen, men konstigt...det är inget tryck i slangen. En liten ledsen stråle är det enda som kommer ut. En vattenslang arbetar under tryck, det vet ju alla..... Å nog vet jag att man inte ska titta rätt in (rakt in) i ett munstycke!!! Det får man ju lära sig tidigt.....Iaf, kände mig inte så kaxig med14 meter slang i min barm, blöt som en dränkt råtta och ett par gamla pyjamasbyxor utan resår.
Tack för vänskapen och
lycka till i framtiden.
/E
Illa. Riktigt illa.
Fick en bula (läs horn) i pannan idag. Gick rakt in i en dörr. Skulle tvärt springa in och köpa lite nybakt. Det är ett bageri jag brukar besöka då och då. Stället är populärt you know!
Tråkigt. Nu kommer den där trevliga atmosfären att vara borta. Ett riktigt bra tag. Ni vet, känslan av nybakt varm vanilj som dansar in i näsan, som en smäcker lätt balett ...Det var många som såg. Och hörde. Vid 7-tiden på morron är det nämligen många som köar för att få köpa.
Onödigt
Det slår mig ibland hur det konsumeras och konsumeras. Det köps och köps, utan eftertanke. Jag tillhör dem. Och mycket av det som införskaffas är dyrt. Fast jag vet och inte heller är stolt över det (klimatpåverkan you know) gör jag inte mycket åt det. Och när jag handlar dyrt, tex dom där keramikmuggarna hos stadens keramiker, som är så knepiga i formen att man inte vet hur man ska göra för att dricka "säkert" ur dem, så är det egentligen bara ett uttryck för stöd för att hon är så duktig som producerar lokalt... På toan i övervåningen står flera exempel på konsumtion och totalt onödiga -och dyra inköp. Här ger jag några exempel:
1. Ögoncréme. Som ett sista svep över det rengjorda ansiktet ska man runt ögonen dit med en dutt creme? När ska man komma ihåg det? Nej, den där lilla burken ger mig bara dåligt samvete.
2. Hårschampo. För extra rakt hår. Hur tänkte jag?
3. Ansiktsmask från Estée Lauder. Goddag dam. Låter som nått för damen som är 70 år och jättetrött.
De gånger jag är så nöjd över ett inköp är när jag lyckats med konststycket Pruta. Det har visat sig att många i min släkt har det i årdrorna. Helt gratis. Fixt och färdigt. Som tät tvåa är de gånger jag lyckats leta upp fel, på tex kläder. En knapp som har lossnat, en fåll som gått upp eller en oidentifierad fläck finns på plagget. Ser man bara till att som jag låta petig och bestämd så drar de ofta ner på priset. Jag brukar gå på 20%-regeln. 10 är för lite. Passa er dock för att överskatta förmågan att laga trasig sömmar. Det är bara så jobbbigt att dra fram syskrinet för det slutar ofta med att just det plagget blir liggandes i "fixarhyllan" längst in i garderoben. Ibland händer dock att man kan lösa det med nålar. Säkerhetsnålar är bra. Riktigt bra.
Nej. Undra om man skulle gå och stryka lite. Kanske damma av det där resestrykjärnet jag köpte på Nolia för 8 år sen typ. Eller tända det där specialljuset som ser ut som en ros och som jag aldrig nämns tända. Eller nu vet ja, jag ska ta och lägga fin-besticken (som var dyra och som jag inte lyckades pruta nåt på) i köksskåpens vardagslåda istället. För vad hade jag tänkt. Att de bara skulle fram när man har fin-främman? Sånt främman-folk fanns väl bara förr i tiden....
Skrot & korn
Det händer att jag går på loppis ibland. På Gotland var det gott om Loppisar men där gjorde jag inget fynd. För visst är det fynd man gör när man handlar på loppis. Det är väl inte en massa skrot man drar hem va?
Jag tror, beroende på vem man frågar kan man få två olika svar. Frågar jag mig själv har jag gjort ett grymt fynd. Frågar jag pappa blir svaret garanterat detsamma. Min biokompis M, inget snack om att det är ett fynd. Men frågar jag Lena på jobbet skiljer sig med all sannorlikhet svaret åt. Så därför väljer jag att inte berätta om mina inköp för henne. Svårare än så är det inte...
Och nu till något fantastiskt! Under min vistelse på Gotland lärde jag mig se det fina i det fula. Jajjemän. Jag och syrran var och cyklade längs en väg som skulle ta oss till en av sveriges i särklass bästa stränder. Längs den vägen cyklade vi förbi en gård som hade fullt med grejjer på gården. Kort och gott -en skrotgård "Oj, kolla här sa syrran, man kan tro det är våran nära anhörigs gård". Det var allt från gamla husvagnar till gamla stolar. gamla bilar och traktorer till små leksaker. Det slog mig att allt det där gamla järnskrotet var riktigt fint för rost mötte blommor, trädetaljer mötte grönska...
Nu är jag tillbaka från Gotland och nu har jag varit och hälsat på min nära anhörig. Jag har då vandrat omkring på tomten och sett huset och gården med andra ögon och låtit historiens vingslag fått göra intryck. Det blev inte en s.k kulturarvsresa, nej det är att ta i. Jag skulle nog kalla det mera en historisk resa...I början ser man lite modernare skrot, sånt som inte har börjat rosta och sådär. Nåt gammalt oljefat, en skoterpulka utan vindruta, lite fin och fulvirke mm. Vill man sen blicka ännu längre bak i tiden går man bara lite längre bort. Där väntar mera rost i form en gammal traktor av två gamla rostiga BM traktorer. Här har veteranerna fått ett behagligt ställe. En lugn viloplats invid en grässlänt, som sluttar ner mot en å....
Jag tror att min nära anhörig gör som min favorit Nils i "Skrotnisse och hans vänner"; tar dagen som den kommer och lever ett mycket behagligt liv bland en massa skrot. Så kanske det blir för mig oxå. Vem vet. Bertil, eremiten kanske?!
