brysselkex

Det slår mig ibland hur det konsumeras och konsumeras. Det köps och köps, utan eftertanke. Jag tillhör dem. Och mycket av det som införskaffas är dyrt. Fast jag vet och inte heller är stolt över det (klimatpåverkan you know) gör jag inte mycket åt det. Och när jag handlar dyrt, tex dom där keramikmuggarna hos stadens keramiker, som är så knepiga i formen att man inte vet hur man ska göra för att dricka "säkert" ur dem, så är det egentligen bara ett uttryck för stöd för att hon är så duktig som producerar lokalt... På toan i övervåningen står flera exempel på konsumtion och totalt onödiga -och dyra inköp. Här ger jag några exempel:

1. Ögoncréme. Som ett sista svep över det rengjorda ansiktet ska man runt ögonen dit med en dutt creme? När ska man komma ihåg det? Nej, den där lilla burken ger mig bara dåligt samvete.

2. Hårschampo. För extra rakt hår. Hur tänkte jag?

3. Ansiktsmask från Estée Lauder. Goddag dam. Låter som nått för damen som är 70 år och jättetrött.

De gånger jag är så nöjd över ett inköp är när jag lyckats med konststycket Pruta. Det har visat sig att många i min släkt har det i årdrorna. Helt gratis. Fixt och färdigt. Som tät tvåa är de gånger jag lyckats leta upp fel, på tex kläder. En knapp som har lossnat, en fåll som gått upp eller en oidentifierad fläck finns på plagget. Ser man bara till att som jag låta petig och bestämd så drar de ofta ner på priset. Jag brukar gå på 20%-regeln. 10 är för lite. Passa er dock för att överskatta förmågan att laga trasig sömmar. Det är bara så jobbbigt att dra fram syskrinet för det slutar ofta med att just det plagget blir liggandes i "fixarhyllan" längst in i garderoben. Ibland händer dock att man kan lösa det med nålar. Säkerhetsnålar är bra. Riktigt bra.

Nej. Undra om man skulle gå och stryka lite. Kanske damma av det där resestrykjärnet jag köpte på Nolia för 8 år sen typ. Eller tända det där specialljuset som ser ut som en ros och som jag aldrig nämns tända. Eller nu vet ja, jag ska ta och lägga fin-besticken (som var dyra och som jag inte lyckades pruta nåt på) i köksskåpens vardagslåda istället. För vad hade jag tänkt. Att de bara skulle fram när man har fin-främman? Sånt främman-folk fanns väl bara förr i tiden....