brysselkex

Det blev kräftor ute till havs igår. Det varma och fina vädret kom som på beställning. Vi lade ut efter lunch. Skeppare var min väninnas man. Deras båt är av det större slaget. För er som inte vet, tänk er en husvagn med propeller istället för hjul. På vattnet istället för på rull. Jag la märke till att alla som var på sjön den här dagen hade klätt sig efter vädret. Det var skira, tunna sommartyger som fladdrade för vinden. Det fanns ett undantag. Jag. Försedd med pannband och fleece, strumpor och filt försökte jag hålla värmen. Nu sitter jag här, med thekoppen i högsta hugg. Har en svag förhoppning om att théet ska kunna lösa upp allt snor,  som det just nu känns som att jag har skallen fullt av. Jag känner mig mer förkyld och febrig idag än igår. "Just som man trodde det var över..". Japp, precis så var det. Är det.

Jag har spekulerat med mig själv och kommit fram till följande. Antingen var det lömsk-draget, väderomslaget eller kå´ål-vattne som gjorde att förkylningen på nytt tog fart. Min pappa skulle gissa det förstnämnda. För han och det lömska lömsk-draget är som en historia för sig. Men nu när jag tänker efter. Det kan väl inte ha varit den där hostande mannen jag mötte på den aktuella jättemässan härmodagen?. Det var en herre i övre medelåldern, med skägg och glasögon som -just när han passerade mig -hostade rakt ut!! Men snälla människa tänkte jag. Huhh...jag vill inte tänka på det nåt mer för ju mer jag tänker på det -ju vedervärdigare känns det.