Skidåkning
Det är mycket skidor just nu. Förutom att det blev en lång tur på isen denna morron har Skid-SM fossingarna börjat svalna, det börjar ju att dra ihop sig... Bara så ni vet. Jenny och hennes gäng är den skara i organisationens som jobbar på absolut högtryck, på onsdag är det invigning och då ska vi i alla fall vara där för då är det mästersprinten som gäller.
När jag var liten var det mer regel än undantag att skidorna saknade fäste. De hade heller inget glid. Pappa, som kanske inte var den mest kända att behärska de senaste trenderna eller vallartekniken, brukade som åtgärd lägga på blått klister. Jag vet fortfarande inte om det var klistret eller om det var längden på skidorna och stavarna som orsakade att det alltid gick så tungt. Skidorna och stavarna ska ju som bekant vara i förhållande till personens aktuella kroppslängd. Hos oss fick man dessvärre rätta sig efter "man tager vad man haver". Att sen pappa gick och köpte sig ett par skidor med olika längd - i modern tid - är fortfarande ett mysterium. 
Och vi hade en uppsättning skidor som alla tre skulle använda. Jag fick åka med nylonstrumpstunna sockar medans systrana fick använda helly hansen sockar i pjäxorna. Men till pappas försvar ska väl sägas att han hade en "vallaväska" och det var ofta som skidorna fungerade hyfsat bra.
