brysselkex

Jag har flera gånger råkat ut för blodsockerfall när jag suttit på en föreläsning eller en konferens. Och det är inte särskilt trevligt. Jag vet att kosten har betydelse, att hjärnan liksom bilen behöver bränsle, annars stannar den. Dom som förstår sig säger att några russin eller en banan kan rädda situationen. En banan?? När jag börjar känna mig trött, uttömd på energi och hjärnan har stannat vill min kropp ha en sak; expressenergi i form av godis. Typ en näve chips eller en dajm. För då tar en mycket komplicerad process fart i min kropp. En slags återhämtningsprocess -som heter duga!

I förrgår hade min arbetsgivare bjudit in till en stor konferens. Vi var ca 500 pers som satt och lyssnade. Och vis av experter och liknande hade arbetsgivaren försett ett par bord med fruktskålar. När vi avverkat dagens höjdare, lunchen, kom det fram en glad tjej och frågade om jag kände igen henne. För en sekund undrade jag om hon tagit fel på person, att var det verkligen var rätt person HON gick fram till....För så lite kände jag igen henne. Det visade sig att jag visst kände henne. För en sådär 25 år sedan, strax innan hon flyttat till huvudstaden. Jag blev så glad av mötet, jätteglad, att jag glömde bort att ta en frukt på vägen in.

Jag blev så trött under konferansens sista timma (och sötsuget ökade i takt med det),  att jag såg smågodis flyga omkring i salen, dajmar ploppade upp ur scenen och min kollega bredvid blev plötsligt en banan. Sorry Svante, men jag kunde inte rå för. Jag valde inte banan, det blev bara så. Du får skylla på mitt blodsocker. Ok?