brysselkex

Bomber och granater. Nu har det hänt. Igen! Vid halv sex i morse gick en säkring. Det blixtrade till när jag tände brolampan och i samma stund blev kylen tyst. Att det än en gång gått en säkring gör mig väldigt konfundersam. Jag som inte alls förstår mig på det där med el. Jag tycker att jag är JÄTTE noggrann med att släcka tända ljus. Och JÄTTE duktig på att välja lågenergiare istället för vanliga. Varför kan det då inte lysa när man vill att det ska lysa. Vissa säger att det kan vara nåt med nån kabel. Kan stämma men jag ställer mig misstänksam mot allt . Och alla.

I pappas guldgruva (=vind) hängde mina gamla näbbisar och dinglade. Jag har sett att de är på modet igen (visst har jag)  Någon tyckte de var vansinnigt lejda. Inte jag. Nu ska här börja användas. Heja Böle!

Det händer att jag sitter och spanar på människor som promenerar förbi mitt köksfönster. Gångstilarna varierar, den ena tar långa kliv, ungefär som min syrra och den andra korta. Någon går framåtlutat, ungefär som Lasse och någon har fullt sjå med att hålla koll på dinglande reflexer.

Jag har en farbror vars gångstil man kan känna igen på en kilometer. Han är nämligen en aning hjulbent. Sådär charmigt hjulbent. Enligt min far så blev Cowboysarna det när dom satt på hästen för mycket. Då lät det troligt, nu vet jag inte om pappas teori håller men, men. Han är så gullig min farbror, han kan nämligen avlägga speciell tid bara för att vi ska få lyssna till berättelser av skilda slag. För tillfället ligger han inne på lasarettet. Jag hälsade på honom igår och det var just den där gångstilen som gjorde att jag direkt hittade igen honom. Samtliga inlagda bär ju som bekant likadana kläder...

Fredag idag. Man tackar!

Barndomsvännen kom förbi igår. Innan hon kom slog det mig att jag inte hade lyckats köpa hem något gott. Det är ju helg och då brukar jag alltid bli sådär godissugen. Rastlöst sugen, som en osalig ande ungefär. Men som tur var hade jag kvar en påse blandgodis från mitt näst senaste utlandsbesök; en påse med finskt godis.

Blandningen innehöll bland annat en sort som smakade kola. Mjuk och len smörkola. När jag sen gick och lade mig tänkte jag mer på vad den där kolakarran egentligen smakade. Den smakade röd tomteklubba. Men inte bara det. Den smakade barndom, den smakade hälsa på kusiner och farmor, den smakade besvikelse eftersom beställningen av en BLÅ tomteklubba i de flesta fallen blev en röd pga "rättvisa". Den smakade Amazon med varm vinyl och syskonbråk i baksätet.
.

       Anm: Bilden är lånad från en annan mer eller mindre känd bloggare .

Det är trevligt med överraskningar. Förutom när de kommer mitt i natten, när man sover och inte alls är beredd. I natt väcktes jag av en fruktansvärd smärta i min vänstra vad. Kära nån vad det smärtade. I ren panik studsade jag upp och började dra. I vad kom jag inte ihåg. Kanske var det i mina tår...

Det blev att kliva upp tidigt nu på morron. Min äldsta bror har fyllt 50 och nu ska (stackarn enligt mig) få "bli" överraskad, han ska få kränga på sig en grodmansdräkt och bege sig under vattnet. Det ska blir ett pröva-på-dyk som hans yngre bror kallar det. Under tiden sitter jag och lyssnar jag på ett av sveriges mest avlyssnade radioprogram -Ring Så Spelar Vi. Det är nånting fint över det programmet. Man blir glad när man hör vinjetten. Programmet sändes första gången 1968. Ett år som faktiskt omges av ett visst skimmer. Martin Luther King och Robert Kennedy mördas, men som ett ljus i mörkret; en obstinat gottegris föds :)