brysselkex

Här och där ser man att det pyntats i oranga, gula, gröna, rosa färger. Några moderna milda färger är det inte tal om, nej det är snarare skarpa och på nåt sätt "bortglömda" färger man ser . Tur att påsken inte är så lång för med tiden lessnar man ju.....iaf jag. 

Men kan det vara så, att dom här färgerna ploppar upp i syfte att göra oss pigga och glada. För tänk; har upp har vi sol och gnistrande nysnö, men hos dem som inte har,  går färgställningen typ i smutsigt grå-brun-beige. Å hur glad blir man av det och hur fint är det. Typ åssit. Jag tror dom här människorna behöver muntras upp. Och då tar man helt enkelt hjälp av påsken. För under påsken blir en gul fjäder snabbt en sol, en grön en gelegroda, en rosa ett bubbelgum osv....Wepp om. Blev int hela sverige jämmenglad!

   


"Man sko hå´ål oppa traddischåona". Man ska hålla på tradtitionerna. Min pappa har alltid varit noga med att poängtera vikten av att ha kvar (dvs hålla på) traditioner. Pappa berättade att när han var liten fick alla barn ta med sig björkris till skolan. Under dagen fick barnen pynta, de fick själva tillverka påskvippor. Matrialet var silkepapper i olika färger. Man klippte ut små rektanglar, i olika färger,  och därefter formade man dem till små vippor som man sedan knöt fast i riset. Pappa berättade att han fortfarande minns känslan av hur stolt han var när han gick hem från skolan. Stoltare än självaste påsktuppen gick han rak i ryggen  med bestämda steg hemåt, med det färdigpyntade riset framför sig..... så när pappa i fredags såg mig pynta påskriset med de vippor han för just den här påsken hade inhandlat gick en våg av sentimentalitet över hela han. Gulligt. Visst.